Gör tillverkningsindustrin attraktiv igen

Tillverkningsindustrin har problem med sin image. Människor i allmänhet, och särskilt gymnasieungdomar och högskolestudenter, har en bild av att det är slitigt, tråkigt, smutsigt och farligt att arbeta med tillverkning. Dessa fördomar är en stor anledning till att tillverkningsföretag har svår att rekrytera ny personal trots hög arbetslöshet. Folk vill helt enkelt inte jobba inom tillverkningsindustrin, och ungdomarna är heller inte intresserade av att ta till sig den kunskap och lära sig de färdigheter man behöver för att kunna få jobb i branschen.

Tillverkningsindustrin ser inte alls likadan ut idag som den gjorde för 50 år sedan – inte ens som den gjorde för 20 år sedan. Den moderna fabriken är snarare en ren, ljus, välorganiserad och säker miljö. Att jobba på en fabrik handlar idag snarare om att arbeta med styrenheter och touchskärmar än att använda skyddsmasker och få förslitningsskador. Men människor i allmänhet vet inte det.

En annan orsak till svårigheten att rekrytera personal är den förlegade uppfattningen om att en treårig grundutbildning från en högskola eller en examen på avancerad nivå är den enda eller bästa vägen till att få ett högbetalt jobb.

Det är så klart inget fel på högskoleutbildningar i sig, men väldigt få utbildningar som inte leder fram till en examen i naturvetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap eller matte, (de så kallade STEM-utbildningarna) förser studenterna med kunskap som är användbar inom tillverkningsindustrin. De ”yrken” där det råder störst brist på personal – och där de största möjligheterna finns för någon som vill jobba med tillverkning – är maskinist, svetsare, labbtekniker och CNC-operatör/programmerare. Utbildningar som leder fram till den här typen jobb hittar man på yrkesskolor, yrkeshögskolor eller även ute på företagen. Vissa tillverkningsföretag håller nämligen själva interna utbildningar. För att få en plats på företagens egna utbildningar krävs oftast inte mer än gymnasiekompetens från ett naturvetenskapligt eller tekniskt program. Ofta krävs det dock att en person redan har en vilja arbeta i tillverkningsindustrin för att de ska vara medvetna om att dessa möjligheter finns.

Den nya generationens robotteknik, visionssystem, automatiserade kontroller och sensorer samt 3D-printing (tillsammans med nya IT-företeelser som moln och Sakernas Internet) gör det ganska lätt för alla nördar där ute att se att tillverkningsindustrin egentligen är en ”cool” bransch. Branschen är en drivbänk för både nya produkter och processer och arbetet med detta påminner mycket om arbetet med framtagningen av vilken annan attraktiv teknisk produkt som helst. Hur kan man låta bli att gilla detta?

Detta tar oss tillbaka till imageproblemet. Kanske är helt enkelt gammal god PR den bästa lösningen på problemet. Tillverkningsindustrin måste informera samhället om att branschen har förändrats. De måste nå ut till ungdomarna, vilket de kan göra genom skolor, ungdomsorganisationer och att sponsra lokala events och aktiviteter. Sommarjobb, praktikplatser och lärlingsprogram kan få anställbara ungdomar att inse hur fabriker verkligen ser ut idag och vilka karriärmöjligheter de har inom tillverkningsindustrin.

Om ni vill visa vilken bra bransch tillverkningsindustrin är att jobba i för den nya generationen som ska ge sig ut på arbetsmarknaden, så måste så klart ert företag också vara en bra plats att arbeta på för dagens anställda. Tillverkningsföretag behöver även investera mer i den arbetskraft de redan har och skapa en arbetsmiljö som gör att de anställda trivs, stannar kvar och rekommenderar arbetsplatsen till andra.

Vad gör ni på ert företag för att hjälpa ungdomarna att upptäcka hur spännande och häftig 2000-talets tillverkningsindustri är?